Mer om stygnfilskonstruktion

Stygnfilen görs med hjälp av dator och en speciell programvara för brodyrdesign.

Med den enklaste versionen av designprogramvaran kan man skriva in text från standardiserade alfabet och sedan generera stygn (vilket innebär att programmet översätter det du skrivit in till maskinkod som brodyrmaskinen kan läsa). Den högsta programvaruversionen innehåller avancerade digitaliseringsfunktioner, möjlighet att göra olika mönster, skapa egna alfabet etc. Oavsett vilken programvara som används så är det naturligtvis människan vid datorn som är det viktigaste, det spelar självfallet ingen roll om du har den allra bästa programvaran om du inte vet hur du ska använda den.

Stygnfilskonstruktören börjar med att planera brodyren:

Hur stor ska brodyren vara och hur många lager ska den bestå av?

Vilka trådfärger ska användas? I vilken ordning ska de komma?

Vilken typ av understygn och täckande stygn passar bäst?

Vilket material ska den sys ut på?

Stygnfilens uppbyggnad

Uppbyggnaden av en stygnfil som är avsedd för en pikétröja skiljer sig avsevärt mot exakt samma motiv digitaliserat för att sys på en keps. Gemensamt är dock att det gäller att få brodyrmaskinen att göra så få trim (automatiskt utförd trådklippning), hopp och stopp som möjligt. Varje trim drar i tyget vilket kan resultera i misspassning hos den färdiga brodyren. Dessutom vill man att brodyren ska innehålla så få stygn som möjligt, inte bara för att den inte tar längre tid än nödvändigt i brodyrmaskinen utan även för att den slutliga brodyren inte ska kännas tung och klumpig.

Man kan läsa in en bildfil (eps, tif, gif, png, jpg etc.) i designprogrammet att använda som underlag, och därefter lägger man stygnen. Då bestämmer man vilken densitet som krävs, stygnlängd, stygnvinkel etc. Därefter översätts stygnen som lagts till maskinkod och stygnfilen laddas in i brodyrmaskinen. Denna träds med önskade trådfärger och man programmerar in vilka nålar som ska användas när. Plagget/plaggen som brodyren ska sys på spänns fast i speciella ramar och sätts in i brodyrmaskinen. Ofta används olika sorters mellanlägg mellan ramen och plagget för att hjälpa till att hålla tyget lagomt spänt och för att stygnen inte ska sjunka in i tyget. Vilken sorts mellanlägg som används är helt beroende på tygkvaliteten.Till babykläder är det exempelvis viktigt att brodyrens baksida är mjuk och len mot huden, till en pikétröja behövs ett stadigare mellanlägg, till frotté används med fördel vattenlöslig plast.